Sara Löfgren

Jag sitter och kollar igenom min blogg och det värker i hjärtat. Det går typ inte att beskriva känslan. Bara en sån jävla lättnad. Tidigare när jag kollat igenom min blogg så har jag blivit ledsen, men inte nu.

 

Det känns bara så, självklart. Självklart att det är där jag ska vara, självklart att jag ska sitta vid darling harbour, att jag ska dricka kaffe vid operahuset, att jag ska promenera i royal botanic gardens, att jag ska dricka whispers, att jag ska handla kläder på Dotti och att jag ska handla mat på Coles. Allt det känns så sjävklart. Så självklart att jag ska vara där, där jag hör hemma.

 

Jag ska verkligen flytta tillbaka. Inte i 3 månader, i 3 år. Det känns helt sjukt när jag säger 3 år. Samtidigt kan jag inte sluta le. Kollar på alla bilder och läser om allting jag gjorde i Sydney, och jag sprängs av lycka av att veta att jag snart är tillbaka. Att jag under 6 månaders tid gått runt och tänkt på att åka tillbaka, att det är det enda jag vill, och nu ska jag göra det. Jag ska få åka hem. Hem. Till Sydney.